En del märrar blir alldeles uppslukade av sina föl, nästintill bokstavligt talat dessutom. Vår Lootah Akecheta är en sådan fölmärr. Hon är den äldsta av våra ston som vi har i Sverige, dock inte mer än tio år så hon har åtminstone lika många fler år att ge. Lootah är också den mest beresta av våra ston. Hon har tagit sig från North Dakota till Minnesota, tillbaka till North Dakota för att sedan göra en sejour till Colorado och Texas innan hon var åter i North Dakota och sedan slutligen flyttade till Sverige. Men nu får det vara slut på resandet för hennes del och hon ska i lugn och ro få göra det hon gör allra bäst, nämligen föda upp föl. Det goda mödraskapet ligger i Lootahs gener. Hennes egen moder, Keen Red, var ett av de mer produktiva ston som kom till Kuntz Ranch från Theodore Roosevelt National Park. För alltför många av stona som ringades in och avlägsnades från nationalparken blev traumat och omställningen stor och de fick sedan endast enstaka föl, en del inga. Men Keen Red, som avlägsnades som ung år 1986 lämnade många fina avkommor, däribland NHC-hingsten Dark Warrior och vår egen Sharpshinned Hawk (Sharpie) och Lootah, förstås.

Sin moders dotter. Lootah ärvde också den röda färgen från Keen Red.
A mother’s daughter. Lootah also inherited her red color from Keen Red.

Lootah kom dräktig till Sverige efter en lång sommar på prärien i NHC-hingsten Last Targets band. Som den förutseende moder hon är tog hon sig genast an den svenska menyn och var aldrig sen till utfodringarna och växte följaktligen i omfång. Hon var blev den sista av våra ston på gården att få sitt föl det året men det var ett välväxt föl och så fortsatte det. För fölet, för nu var det modern Lootah som tog över och allt skulle ges till fölet och den runda Lootah blev snabbt allt slankare, likt jag själv, Emma, efter att jag fått barn. Denna typ av märrar är otroliga på att ge till sina föl, man kan ge dem extra foder och fölet blir allt mer sälformad, medan ingen skillnad syns på märren. Även mentalt förändrades Lootah, från en ganska självständig indvid till att enbart finnas för fölet och även om hennes fina föl vägde upp det hela så är det ändå lite tufft att se henne förvandlas till en skugga av sig själv.

Som en skugga av sig själv, men den bästa av mödrar.
Like a shadow of herself, but the best of mothers.

Förändringen tillbaka till hästen Lootah var snabb så fort fölet avvänjdes efter ca åtta månader. Rätt vad det var fanns den där glimten i ögat igen och formerna blev återigen runda, men hon saknade sitt föl och hade nog helst sett att hon aldrig skulle behöva skiljas från det. Nu går de tillsammans igen och Lootah började efter flera veckor borta från fölet producera mjölk igen och den numer fyllda ettåringen diar ännu. Dock måste mjölken vara rätt blaskig vid det här laget för Lootah har hållt sig rund och slutligen blev vi nog alla rätt nöjda med situationen. Mor, dotter och ägare.

Se även gärna den just uppdaterade sidan om Lootah under “Ston/Mares”.

~~~~~~~~~~

Some mares are all about their foals, and give their foals their all. Our Lootah Akecheta is one of those mares. She is the oldest of our mares that we have in Sweden, although not more than ten years old and thus has at least as many more years to give. Lootah is also the most widely travelled of our mares. She has gone from North Dakota to Minnesota, back to North Dakota to then make a trip to Colorado and Texas before she got back to North Dakota and then finally moved to Sweden. But this will have to be the end of travelling for her so she can peacefully do what she does best, to raise foals. The good motherhood lays in Lootah’s genes. Her own mother, Keen Red, was one of the more productive mares that came to Kuntz Ranch from Theodore Roosevelt National Park. To way too many of the mares that were rounded up and removed from the park the trauma and readjustment were too big and they later only had few foals, some none. But Keen Red, who was removed as young in 1986, left many fine offspring, there among the NHC-stallion Dark Warrior and our own Sharpshinned Hawk (Sharpie) and Lootah, of course.

Lootah idag, med den karaktäristiska Nokota®tovan.
Lootah today, with the characteristic Nokota® dread lock.

Lootah arrived pregnant to Sweden after a long summer on the prairie in the NHC-stallion Last Target’s band. As the forseeing mother she is, she immediately adapted to the Swedish menu and was never late to feedings and accordingly grew in bulk. She was the last of our mares to have her foal that year but it was a well grown foal and so it continued. For the foal, because now it was mother Lootah who was in charge and everything was given to the foal and the round Lootah quickly got thinner, like myself, Emma after I had my kids. This type of mares are incredible at giving their foals their all, one gives the mare extra feed and the foal gets chubbier while the mare stays the same. Also mentally Lootah was changed, from a rather independent individual to only exist for the foal and even if the lovely foal was good to see, it was also hard to see Lootah being turned into mere a shadow of herself.

En minst sagt högdräktig Lootah.
A quite pregnant Lootah.

The transformation back to the horse Lootah was fast as soon as the foal was weaned after about eight months. All the sudden the spark came back to her eyes and she got rounder again, but she missed her foal and would probably rather never had been separated from it. Now they are back together again and Lootah started giving milk again after several weeks apart from the foal and the now yearling is still nursing. But at least the milk must be rather watery by now for Lootah has stayed in good shape and finally we all probably got pretty happy with the situation. Mother, daughter and owners.

Lootah’s own page under “Ston/Mares” has now also been updated for further information.