Mina föräldrar hade båda ett naturintresse av stora mått och tog mig och mina bröder på många utflykter för att uppleva naturens under, små som stora. Jag tyckte alltid det var härligt att komma ut på olika håll i naturen även om jag växte upp på gårdar nära den samma och det intresset har hållit i sig genom livet och lett mig till olika arbeten, utbildningar och även Seth. Men det fanns en sak som liksom alltid grumlade upplevelsen med barndomens utflykter en smula. Något som alltid verkade dyka upp när jag var som mest mätt på naturens under och bara ville hem, eller som alltid manade mina föräldrar att vilja gå en bit till när min mage kurrade och jag ville ha fika. Orkidéer. Orkidéer, orkidéer, orkidéer… vita, rosa, gula, med prickar, utan prickar, två-blad och nycklar, SUCK, var min juvenila själs svar. Ibland åkte vi iväg med orkidéer som huvudsyfte, ibland lyckades de nästla sig in i upplevelsen fast de inte stod på schemat.

Naturligtvis var det inte riktigt så illa, egentligen. Jag ville bara gärna tro det, det var väl en sådan sak när man går emot sina föräldrar bara för att. För det var med en väldig förtjusning som jag hittade ett par orkidéer på vår egen mark härom veckan. Jag hade sett dem runtomkring i närheten, men visste inte att de också växte i våra hästars hagar och det här var en härlig ny upplevelse!

En skir liten Jungfru Marie Nycklar i hästhagen
A delicate little Moorland/Heath Spotted Orchid

~~~~~~~~~~

My parents both had a great interest for nature and brought my brothers and I on many trips to experience nature’s wonders, small and large. I always thought it was lovely to get to go to different places in nature, even if I grew up on farms, close itm and this interest has kept with me through life and led me to different jobs, education and also Seth. But there was one thing that always seemed to cloud the experience a tad bit. Something that seemed to appear whenever I was the most satisfied with nature’s wonders and just wanted to go home, or that always seemed to make my parents want to go further when my belly was growling and I just wanted to stop for lunch. Orchids. Orchids, orchids, orchids… white, pink, yellow, with spots, without spots, tway-blade and Dactylorhiza, SIGH, was my young souls reply. Sometimes we went with orchids as the main purpose of the trip, sometimes they just seemed to nestle themselves in into the experience even if the were not the plan.

Of course, it really wasn’t that bad. i just wanted to believe so, I guess it was just one of those times when a child goes against it’s parents just because. For it was with great joy that I found a couple orchids on our land just the other week. I had seen them around, nearby, but didn’t know that they grew in our horses’ pasture and this was a wonderful new experience!

/ Emma