Please scroll down to read the post in English…

Vintern har inte varit varken särskilt lång eller kall, men ändå är det precis lika härligt att se ljuset återvända och känna solen värma. Vi har passerat vårdagjämningen och dagsljuset ökar i en rasande takt mot midsommar. Det är nästan så man känner sig lite stressad över all den nya energin men mest av allt är det  bara underbart att känna värmen och ljuset. Hästarna njuter också, från köksfönstret ser vi ofta Skata, Napoleona och Nacona ligga och sova i solen i deras lilla hage. Tiden med dagsmeja, dvs när det är snösmältning trots att temperaturen inte överstiger noll är sedan länge över men i den stora hagen går vår egen Dagsmeja kvar och visar tydliga vårtecken.

Napoleona, Skata and Nacona enjoy the sun

Våra konstantskimlar har jag förut beskrivit som något färglösa, men skiftar nyans gör de mer än de flesta andra och Dagsmeja är inget undantag. Konstantskimlar finns även hos islandshästen och det isländska namnet för färgen har följt med till Sverige och inom islandsvärlden kallas färgen oftast färgväxlare. En lite mer passande benämning tycker jag. För i vintras var Dagsmeja i det närmaste vinröd i färgen men på bara någon vecka har detta växlat till ljust grå med lite bruna skiftningar. Det är den ljusa underullen som släpper och kommer fram och man blir nästan lika bländad som av de ljusa dagarna, men hur så mycket ljust har kunnat gömma sig bakom de mörkare håren är fortfarande ett mysterium för mig. Precis som att det är lite svårt att hänga med i svängarna med den växlande årstiden.

Frideborg to the left and nearly all grey Dagsmeja to the right.

Dagsmeja verkar däremot inte ha några problem att hänga med. Hon bara ställer sig med bredsidan mot solen och njuter av värmen. Med sin nya, ljusare hårrem kommer hon inte absorbera riktigt lika mycket värme som med den mörka vinterpälsen, men kanske är det bättre så. Kanske är det en anpassning så hon inte blir lika överväldigad som jag själv. Till sommaren kommer hennes färg skifta lite till men mot det något mörkare hållet igen även om hon kommer vara betydligt ljusare än vintertid. Det kan verka märkligt att färgen skiftar så mycket men vid närmare eftertanke så verkar det inte så konstigt ändå.

Frideborg and Dagsmeja know what to do with a sunny day.

Nokota®hästarnas hemstat North Dakota är känt för sitt extrema inlandsklimat, med sträng vinterkyla och böljande sommarhetta. Vad passar då bättre än att vintertid klä sig i mörka färger som bättre absorberar solvärmen och sommartid i ljusa färger som istället reflekterar den överflödiga värmen. Nokota®hästarna var redan under sin tid i Theodore Roosevelt National Park kända för att vara övervägande färgväxlare och även bland 1800-talets Lakotafolk föredrogs färgväxlande hästar. Kanske var det ingen slump.

Winter days and their dark coats are long gone.

Läs gärna mer om Dagsmeja på hennes egen sida som nu har blivit uppdaterad.

~~~~~~~~~~

Winter hasn’t been either very long or cold, but still it is just as nice to see the light return and feel the warmth of the sun. We have passed spring equinox and the day light is increasing at full speed toward midsummer. One almost feels stressed about all the new energy but most of all it is just wonderful to feel the warmth and light. The horses are also enjoying it, from our kitchen window we often see Skata, Napoleona and Nacona sleeping in their sunny corall. The period of what we in Sweden call ‘dagsmeja’, i.e. days when the snow is melting even if the temperature still isn’t above freezig is passed since long already but out in the pasture our own Dagsmeja is still left and is showing clear signs of spring.

On the bog the cranberries reappear from under the snow, still perfectly edible and now very tasty.

I have earlier described our roans as somewhat colorless, but change their shade they do more than most and Dagsmeja is no exception. Roans also exist among Islandic horses and the Islandic name for the color has been brought over to Sweden where within the Islandic horse circuit the color is often called ‘color shifter’. A well describing name I think, especially in comparison with the Swedish name that would be translated to ‘constant grey’ which doesn’t sound at all like what a roan looks like. For last winter Dagsmeja was nearly all a rich burgundy brown color but over just a week or two that has shifted to a light grey with just a light hue of brown. It is the light colored under coat that sheds and comes up to the surface and nearly blind a person like the light days, but how so much light has been able to hide the whole winter is still a mystery to me. Just like I have a bit of problems keeping pace with the changing seasons.

An over night April snow called for a morning, hazy like the roan spring coat.

I have earlier described our roans as somewhat colorless, but change their shade they do more than most and Dagsmeja is no exemption. Roans also exist among Islandic horses and the Islandic name for the color has been brought over to Sweden where within the Islandic horse circuit the color is often called ‘color shifter’. A well describing name I think, especially in comparison with the Swedish name that would be translated to ‘constant grey’ which doesn’t sound at all like what a roan looks like. For last winter Dagsmeja was nearly all a rich burgundy brown color but over just a week or two that has shifted to a light grey with just a light hue of brown. It is the light colored under coat that sheds and comes up to the surface and nearly blind a person like the light days, but how so much light has been able to hide the whole winter is still a mystery to me. Just like a have a bit of problems keeping pace with the changning seasons.

Dagsmeja in her summer coat. Photo: Ronja Hillman.

Dagsmeja on the other hand doesn’t seem to have any problems to keep up. She just stands herself, broad side towards sun, and enjoys the warmth. With her new, lighter coat she will not absorb quite as much heat as with the dark winter coat. Perhaps it is better that way. Perhaps that is an adaptation so she will not become as overwhelmed as I. Before summer her color will shift yet again, this time to a darker shade although she will be notedly lighter than during winter. It may seem strange that the roans’ color change so much but at a closer look maybe it isn’t so strange after all.

A dark coat feels good on a North Dakota morning like this.

The Nokota® horses’ home state North Dakota is known for it’s extreme continental climate, with bitter winter cold and scorching summer heat. What better then to winter time dress in dark colors that absorb what warmth the sun gives and to summer time dress in light colors that instead better reflect excess heat. The Nokota® horses were already during their time in Theodore Roosevelt National Park known to be predominantly roans and also among the Lakota people of the 19th century roans were very much appreciated. Perhaps that was no coincidence.

Read more about Dagsmeja on her own page which has now been updated.