Please scroll down to the ~~~ line to read the post in English.

I mitten av maj åkte Seth och barnen över till USA för att hälsa på familj och vänner i Pennsylvania och sedan fortsätta till Norddakota där jag mötte upp efter ett par veckor och vi stannade till Nokota® Horse Conservancys årsmöte och alla trevliga tilldragelser i samband med det. Den mesta av vår tid i Norddakota har vi bott hos familjen Kuntz och även om ingen av oss egentligen har någon släkt i Norddakota så får den oerhört välkomnande och generösa Kuntz-familjen oss att känna som en del av familjen. Familjär känns också den vidsträckta prärien trots sina stora olikheter med vårt älskade Höga Kusten-hem och vi är lyckligt lottade som får ströva genom Kuntzranchens stora betesmarker och hälsa på våra hästars föräldrar, syskon och kusiner.

A familiar sight – Nokota® horses on the northern prairie.

Det finns ett par hundra nokota®hästar i hagarna runt Linton, hos Leo och Frank Kuntz och Nokota® Horse Conservancy och det är med stor generositet som besökare bjuds in i hemmen och visas runt i de olika hästgrupperna. Här får man inte bara se stora flockar med vackra hästar utan har också möjlighet att studera interaktionen i olika hingstars stoband, såväl inom banden som mellan olika band. De senaste åren har Texas-baserade tränaren Jack Lieser hållt sin Nokota® Experience-clinic, i vilken man får observera och jobba med nokota®hästar under ledsagning från ett riktigt proffs och det här året har det varit precis lika inspirerande att se som tidigare år.

One can never get enough of touring pastures and visiting horses!

I hagarna få man också se den inhemska prärien, en mycket artrik biotop som förutom många olika sorters gräs är hem för lika många olika örter som de för en svensk exotiska växterna kaktus och yucca. Det är ett större privilegium än man först kanske tror att kunna strosa mitt i denna biotop, för under de senste hundra åren har präriens utbredning minskat i en rasande takt. I vissa av USA’s stater har i stort sett all den inhemska prärien fått ge vika för jordbruket och man räknar idag med att den mer östliga höggräsprärien endast har kvar runt en procent av sin ursprungliga utbredning. För den mixade och kortgräsprärien som är det vi har kring Linton är läget bättre, här räknar man med en minskad utbredning på 75-80 %, men för varje år vi återkommer till Linton ser vi mer nedsprutad prärie, som kommande år istället kommer beväxas av uniforma fält med framförallt majs eller sojabönor. Men i nokota®hästarnas hagar kan vi ännu njuta av prärien i all sin prakt.

Nokota® horses among native prairie plants like Echinacea and Lead Plant.

Medan vi har varit på besök i hemlandet vi också hemmavid fått välkomna hemvändarna Eyrie, Blåmes och Leona. De är alla födda på Norddakotas prärie men vi tror att de, liksom vi, känner sig hemma också i norra Sverige och vi är lite extra glada att ha dem hemma i Sunnansjö även om vi vet att de har haft det mycket bra hos sina respektive fodervärdar. Hästarna som var här hemma redan verkar också glada att träffa sina nya och nygamla vänner. Det kan vara svårt för nya hästar att ta sig in i en gammal befäst grupp men för Eyrie, Blåmes och Leona var det inga större svårigheter att bli accepterade i gruppen. Vår erfarenhet är att nokota®hästar oftast känner igen varandras språk bättre än med hästar av andra raser. Kanske beror detta på att så många av dem har fått växa upp i stora flockar.

~~~~~~~~~~

A young Leona in one of the large pastures of the Kuntz Ranch.

In mid May Seth and the kids went to the US to visit family and friends in Pennsylvania and then continue to North Dakota where I joined them after a couple weeks and where we stayed for the Nokota® Horse Conservancy’s annual meeting and all the fun happenings around that. During most of our time in North Dakota we have stayed with the Kuntz family and even if none of us have any actual relatives in ND the incredibly welcoming and generous Kuntz family always makes us feel like part of the family. Familiar feels also the wide open prairie in spite of how greatly it differs from our High Coast home and we are lucky who get to wander over the Kuntz Ranch’s large pastures and visit with our horses’ parents, siblings and cousins.

I am so grateful to get to feel so at home at such a pretty place as the Kuntz Ranch.

There are a couple hundred Nokota® horses in the pastures around Linton, ND, at Leo and Frank Kuntz’s and the Nokota® Horse Conservcany and it is with great generosity that visitors are welcomed into the homes and shown around the different groups of horses. Here, one will not only get to see large herds of beautiful horses, but also has the opportunity to observe the interaction in bands of stallion and mares, within bands as well as between different bands. For the last few years during the week before the annual meeting Texas based Jack Lieser has held his Nokota® Horse Experience-clinic where one gets the chance to watch and work with Nokotas® under the supervision of a true professional and this year was just as inspiring to watch as past years.

From untouched to quite relaxed around humans. This participant’s work with a NHC colt is just one of many inspiring Nokota® experiences from Jack Lieser’s clinics.

The Nokota® pastures are not only home for wonderful horses, though, they are also home of the native prairie, a very diverse biotope that includes many different grasses as well as other plants such as the for Swedes very exotic cactus and yucca. It is a greater privilege than one might first think to be able to walk through this biotope, for during the past centuries the prairies have decreased immensely in area. In some of the US states the native prairie is almost all gone and today only about one percent of the easterly tall grass prairie remains. The mixed and short grass prairie that we find around Linton is better off but has still decreased in area with 75-80 % and for each year we go to North Dakota we see more sprayed down prairie that will be turned into uniform fields of mainly corn or soy beans. But in the pastures of the Nokota® horses we can luckily still enjoy the prairie in all it’s glory.

The large blooms of the prickly pear cactus look so exotic to me.

While we have been visiting the homeland, at home we have also got to welcome the homecomers Eyrie, Blåmes ond Leona. They are all born on the North Dakota prairie but we do think that they, like us, feel at home also in Northern Sweden and we are extra happy to have them at home in Sunnansjö even if we know they have been very well taken care of where they have been loaned to. The horses at home also seem happy about their new friends. It can be difficult for a horse to be fully accepted in a new herd but for Eyrie, Blåmes and Leona it was no big difficulties to be accepted. We do believe that the Nokotas® recognize each others language better than with many other horses of other breeds. Perhaps that is a result of the Nokota® horses so often get to grow up in large herds.

A rainbow over Eyrie on a sunny day must be a good sign of her being with us.