Åh, jag VET att det är bara att vara inställd på att vi har MINST en hel månad kvar av riktig vinter, och då menar jag riktig vinter, det kan lika gärna smälla till med ett par veckor av tjugo minus i mars som nu, men åh, vad jag börjar längta efter vår och att naturen ska vakna till liv och visa sin fulla färgprakt! Det är fånigt, för samtidigt älskar jag vintern och att bo här i norr och jag tycker det är mycket behagligare här för hästarna än i leriga, råa Skåne och Östergötland som jag härstammar från. Och visst är det gott om färg här även mitt i vintern, till och med mitt i mörkret kan vi ju bjudas på en riktig färgshow av norrskenet, och den låga solen bjuder på en hel del färgstarka himlafenomen, som häromveckans pärlemormoln.
Pärlemormoln över Djupto
Men just i år finns det förstås en annan anledning, eller tre anledningar, att längta lite extra efter våren. Fölen! Och det är ju rätt roligt att fundera över vilka färger fölen kommer ha.
Jag börjar med det enkla: fux + fux = fux.
Nu är ju mina fuxar lite kamouflerade, i och med att de också bär på konstantskimmel, men Copper är i botten fux och det är också Frideborg, som redan nu är rund som en boll och jag hoppas för hennes skull att hennes föl inte drar ut på tiden! Den fölungen kan man alltså med säkerhet säga kommer bli fux i botten. Sedan då? Båda föräldrar bär på konstantskimmel och det är mycket troligt att fölet också får det anlaget. Sannolikheten är 75 %, men jag tänker inte gå in mer på vetenskapen bakom färggenetik idag. Både Copper och Frideborg har en ordentlig bläs och varsin vit halvstrumpa, så jag skulle tro att även fölet får något vitt tecken, även om det är ganska okänt vad exakt som orsakar det vita. Copper bär på overoskäckanlaget, även om han inte har några fläckar på kroppen, men det bär inte Frideborg på, trots att hon alltså har ungefär lika stora vita tecken som Copper. Men det som jag tycker ska bli mest intressant att se, är vilken nyans av fux fölet får, och framför allt, vilken färg på manen! Frideborg är flaxfux, med som namnet antyder linfärgad man, det är samma anlag som man ser hos haflingers och ofta på gotlandsruss, nordsvenskar och ardennrar. Copper däremot är något helt annat. Jag har inte hittat något svensk benämning på det, men med lite efterforskning tror jag att han är vad som på engelska kallas sooty, eller smutty chestnut. Det är en mörkare fuxnyans, men inte som lever-/svettfux, utan detta anlag färgar fuxen mörkare på vissa punkter, framför allt manen, som på Copper skulle varit nästan svart, om det inte vore för att han bär på ytterligare en färgmodifierare som på engelska benämns “frosty roan” och visar sig i mycket vita strån längs rygglinjen och i manen, och Coppers man ser därför grå ut på håll.
För att återgå till fux, så måste det komma från båda föräldrar för att avkomman ska bli fux. Dock innebär inte det att båda, eller ens någon av, föräldrarna måste vara fuxar, utan det kan ligga gömt. Copper är ju dock solklart fux, så då vet vi att han ger genen till avkomman.
Men om vi då tar en häst som Leona som är lika solklart (nattsvart) svart, ja så svart är hon att hon inte bleks ens en sådan varm solig sommar som vår senaste, så kan det vara så att Leona gömmer på fux. Om man inte vill gentesta, och så nyfiken är inte jag, så kan man gå tillbaka i generationerna och titta på om det finns några fuxar bland Leonas förfäder, eller om de har gett fuxavkommor och mig veterligen finns inte det, så jag förmodar att hon inte bär på fux och att fölet därför inte kan bli fux. Blir det svart då, alltså? Mja, kanske, men det kan också bli ett brunt föl. Anlaget för brunt finns inte om hästen är svart, men en fux kan bära på det utan att det syns och Coppers mor, Penny, var brun, eller närmare bestämt svartbrun, vilket en del tror orsakas av en något annorlunda gen än den som ger en “vanlig” brun häst, men det har man inte kunnat visa. Så om Copper bär på brunt kan fölet bli brunt, annars inte. Leona är som sagt svart, svart och bara svart, sånär som på några vita strån i pannan, och faktiskt lite lite vita stickelhår på flankerna, men i och med att Copper också bär på konstantskimmel skulle även fölet kunna bli det. Och kommer Coppers frostiga man föras vidare? Det har för övrigt även Leonas mor, men om det skulle kunna föras vidare den vägen när nu inte Leona har det, är jag mycket osäker på. Något vitt tecken kanske dyker upp, men lika gärna inte alls, tror jag, och lite trött på vitt är jag såhär mitt i vintern, haha. De blivande föräldrarnas mödrar får stå modell för en svartbrun konstantskimmel och en svart konstantskimmel med mycket frosty man.
Slutligen ska jag spekulera i hur Blåmes fölunge kommer se ut. Blåmes är svartskimmel, alltså svart med konstantskimmel på det. Så scenariot ter sig liknande det för Leona, men med en högre sannolikhet att fölet blir konstantskimmel (75 % jämfört med 25 % i Leonas fall). Men! Tittar vi bakåt i generationerna så hittar vi farmor Bird Woman, som var fux vilket innebär att Blåmes far, Bluebird bär på fux även om han också är svart (plus konstantskimmel) och möjligen, men bara möjligen, kan ha lämnat det anlaget vidare till Blåmes. Därtill har Blåmes en stjärn, en vit halvstrumpa och lite vitt på ena kronranden så något slags vitt tecken kan man nog förvänta sig även här. Däremot är inte Blåmes så frosty, hon är närmare en typisk traditionell konstantskimmel, med nästan helt svart man och svans, så hur fölet blir…?
Koppar + silver = sterlingsilver??? Här syns också tydligt hur Coppers frostyanlag ger vitt längs rygglinjen och i manen, medan Blåmes “vanliga” konstantskimmel har jämnare spridda vita strån.
Djuptodal Nokota®hästar 