Morgonen efter min senaste uppdatering fölade äntligen Blåmes. Jag hade tur och fick se hela födelseförloppet, som inte ens varade i en kvart från det att fosterblåsan började synas till att lilla Amidon var helt ute och rest sig upp på bröstet, kl. 04:57. Tjugofyra minuter senare stod Amidon på benen och sökte efter juvret. Det var en mäktig upplevelse. Naturen är fantastisk!

04:57 En nyfödd Amidon ser sig omkring för första gången

05:21 På darriga ben men han vet vart han ska

Sedan dess har dagarna varit fulla av bedårande scener ute i hagen och Arikara och Amidon har båda växt upp till alldeles underbara, perfekta nu-drygt-tre-månaders-föl. De har gått i flock med sina mammor och moster Red Nacona och farbror russet Tell’s Gangster i en stor, kuperad hage med både öppna ytor och stenigare och skogiga partier så de har kunnat få både sträcka ut i vilda galopper och lära sig läsa terrängen och lyfta ordentligt på fötterna. Genom att ge fölen ordentligt med rörelse i kuperad terräng under deras tre första månader i livet bättrar man förutsättningarna ordentligt för starka, hållbara ben och kroppar i framtiden. Nokotan är en ras som redan med generna kommer med en hållbar fysik, men för mig är också mycket viktigt att jag tar tillvara på detta genom en bra start för fölen.