Det är dygnet på året då natten är som allra längst och vi har nått ungefär halvvägs genom den två månaders period av dunkel då gårdscentrum på Djuptodal ligger i Djuptobergets skugga. I vanliga fall brukar december lysas upp av ett mjukt snötäcke, men i år låter vintern vänta på sig och det är mörkt utöver det vanliga. Men vi bor ju inte riktigt så långt norrut att det är latituden som hindrar solstrålarna utan bara man tar sig till någon södersluttning som kan hittas några hundra meter från huset så hittar man snart solen. “Solsemester” brukar jag kalla det och aldrig känns väl solens strålar så bländande som när man varit utan i dagar, ja, kanske veckor.

Direkt vi når över bergets skugga vänder vi oss mot den klara solen.
Immediately we reach above the mountain’s shadow we turn toward the bright sun.

Vad passar då bättre än att ta med sig en Nokota® på solsemestern och njuta av solstrålarnas reflektion i en skimrande päls? Liksom vintern så här långt, så går våra hästars färger i lite av en gråskala. Precis som i Lakotahövdingen Sitting Bulls beskrivning av sin fars stora hästhjord, så finner man bland våra hästar framför allt olika varianter av avblekbar skimmel och konstantskimmel. Vid en första anblick kan vår lilla hjord därmed te sig något färglös, om man nu ens upptäcker den mot årstidens grådaskiga bakgrund, men vid en närmare titt hittar man varma färger som påminner om sommarens strålande dagar.

Inte så mycket färg. Eller beror det på vilken vinkel man ser ur?
Not too much color. Or is that a matter of perspective?

En ljus rödskimmels rosa ton framkallar en förnimmelse av solmogna jordgubbar i mjölk, en avblekbar skimmels dramatiska grå nyanser minner om mäktiga åskväder, eller en pangarégen på en svartskimmels mule som får mig att känna den jordiga doften från den djupa skogstjärnens mörka vatten. Med mig på min solsemester tar jag Red Nacona, en mörkare fuxskimmel vars hårrem glänser som koppar i solstrålarna och värmer mig ända in i märgen. Även Red Nacona gillar dagens utflykt. När vi nått över bergets skugga stannar hon till och vänder sig mot solen i full vetskap om min beundran över hennes glans.

Rödskimmelns mjukrosa päls får mig att tänka på söta sommardesserter.
The strawberry roans soft pink coat makes me think of sweet summer desserts.

Läs gärna mer om Red Nacona på hennes egen sida, som nu är uppdaterad.

~~~~~~~~~~

It’s the day of the year when the night hours are at their longest and we have made it half-ways through the two month long period of darkness when the Djuptodal farm yard lay in the shadow of Mount Djupto. Usually December is at least lit up by a soft snow cover, but this year winter is late and it is unusually dark. But we don’t live quite so far north that it is the latitude that prevents the sun from reaching us and if we only go a few hundred yards from the house and find a southern aspect, we will also find sun. “Sun trip” I like to call it and never has the sun beams felt so strong as when one has been without for days, perhaps weeks.

Som den djupa skogstjärnen en trolsk sommarnatt.
Like the deep woodland lake on a magical summer night.

What better then, than bringing a Nokota® on the sun trip and enjoy the sun’s reflection in a shimmering coat? Although, just like winter so far, our horses’ colors are of somewhat of a grey scale. Just like how Lakota chief Sitting Bull describes his father’s great herd of horses, our own herd can be described as primarily shades of grey and roan. Therefor our herd can at first sight seem a little colorless, if one can even find it against this season’s grey and gloomy background, but a closer look will reveal colors that remind of summer’s bright days.

Dramatiska sommarskyar över Kuntz Ranch.
Dramatic summer skies over the Kuntz ranch.

A light strawberry roan’s pink shade induces a perception of sun ripe strawberries in milk, a blue grey’s dramatic nuances remind of tremendous thunder storms, or a pangaré gene on a blue roan’s muzzle that make me smell the earthy scent of the deep woodland lake’s dark waters. With me on the sun trip I bring Red Nacona, a chestnut roan of a smutty tone whose coat glare like copper in the sun and warms me all through the bone. Also Red Nacona likes today’s excursion. When we reach above the shadow of the mountain she stops and turns to the sun, fully aware of my awe over her glory.

Med en sällsam glöd skiner Red Nacona ikapp med solen.
With extraordinary glow Red Nacona shines with the sun.

Read more about Red Nacona on her own page that has now been updated.